1. Koncept
Elektroplätering är att elektrodeposit ett eller flera lager av metallbeläggning på ytan på arbetsstycket för att ge arbetsstycket ett vackert utseende eller specifika funktionella krav. Under elektroplätering används den belagda metallen eller andra olösliga material som anod, metallprodukterna som ska pläteras som katoden, och katjonerna för den belagda metallen reduceras för att bilda en beläggning på metallytan. För att eliminera interferensen av andra katjoner och göra beläggningsuniform och fast är det nödvändigt att använda en lösning som innehåller metallkatjoner som en elektropläteringslösning för att hålla koncentrationen av metallkatjoner i beläggningen oförändrad. Syftet med elektroplätering är att belägga en metallbeläggning på underlaget för att ändra ytegenskaperna eller dimensionerna på underlaget. Elektroplätering kan förbättra korrosionsbeständigheten hos metallen (belagd metall är mestadels korrosionsbeständig metall), öka hårdheten, förhindra slitage, förbättra elektrisk konduktivitet, smörjning, värmebeständighet och ytskönhet.
2. Princip
I pläteringsbadet som innehåller elektropläteringslösning används de rengjorda och speciellt förbehandlade delarna som ska pläteras som katoden, och den pläterade metallen används som anod, och de två polerna är respektive kopplade till de negativa och positiva terminalerna för s DC strömförsörjning. Elektroplätningslösning består av en vattenlösning som innehåller pläterade metallföreningar, ledande salter, buffertar, pH -regulatorer och tillsatser. Efter elektrifiering flyttas metalljonerna i pläteringslösningen till katoden för att bilda en beläggning under verkan av potentialskillnad. Anodmetallen bildar metalljoner i pläteringslösningen för att bibehålla koncentrationen av de belagda metalljonerna. I vissa fall, såsom kromplätering, är det en olöslig anod av bly- och bly-antimonlegering, som bara spelar rollen för att överföra elektroner och genomföra ström. Koncentrationen av kromjoner i elektrolyten upprätthålls genom att regelbundet tillsätta kromföreningar till badet. Under elektroplätering, kvaliteten på anodmaterialet, sammansättningen av pläteringslösningen, temperaturen, strömtätheten, energiskiden, omrörande intensitet, föroreningar som utfälls och kraftvågform kommer att påverka kvaliteten på beläggningen, som måste kontrolleras i tid.
3. Funktion
Teknik för att deponera en metallbeläggning på en mekanisk produkt med god vidhäftning men olika egenskaper än basmaterialet genom elektrolys. Elektroplätskiktet är mer enhetligt än det heta doppskiktet och är i allmänhet tunnare, allt från några mikron till tiotals mikron. Genom elektroplätering är det möjligt att få dekorativt skydd och olika funktionella ytlager på mekaniska produkter, och det är också möjligt att reparera slitna och bearbetningsfel i arbetsstycket. Beläggningen är mestadels en enkel metall eller legering, såsom titanmål, zink, kadmium, guld eller mässing, brons, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsiliconkarbid, nickel-fluorfossil bläck, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsiliconkarbid, nickel-fluorfossil bläck, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsiliconkarbid, nickel-fluorfossil bläck, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsilikonkarbid, nickel-fluorfossil bläck, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsiliconkarbid, nickel-fluorfossil bläck, etc. Det finns också spridningsskikt, såsom nickelsiliconkarbid, nickel-fluorfossil bläck osv. Även beklädnadsskikt, såsom kopparkrom-kromskiktet på stål och silverindiumskiktet på stål. Förutom järnbaserat gjutjärn, stål och rostfritt stål finns det icke-järnmetaller såsom ABS-plast, polypropen, polysulfon och fenolplast, men plastplätering måste underkastas speciell aktivering och sensibiliseringsbehandling.